tisdag 16 november 2010

du säger - jag tolkar

Du frågar - Hur mycket väger du nu?
Jag tolkar -
1. du tycker jag är tjockare
2. du vill jämföra med någon annan

Jag håller precis på att sjunka in i sömnen. Han håller om mig. Vill känna mig trygg, lung, omhändertagen, är så trött, trött på anklagelser, tjafs, bråk, höjda röster, kränkningar
trött på projektledning i hemmet, trött på att inte hinna ge mer tid till mina barn, att alltid prioriteradet som han tycker är viktigast, trött på att inte få sova så många timmar i streck varje natt, trött på att vara småförkyld, hängig, fet och orkeslös.

Du frågar - Hur ska jag kunna få dig att vilja skaffa 2 barn till?
Jag tolkar - jag tänker skaffa barn med min älskarinna, om inte du vill.
Jag svarar - du vet att jag inte vill och kan det när vi har det så här, dessutom tycker jag det är så bra med de två barn vi har. Vi hinner ju knappt med dem.

Du säger - Vaddå, har det såhär?
Jag svarar - att vi har dålig kommunikation, bråkar och inte har den tid och kraft att lägga på barnen som vi borde.

Du säger - Våra barn har världens bästa liv, de ska ju få åka på semester snart.
Jag tycker bara att du är så fin och sexig när du är gravid.
Jag svarar -Man kan ju inte skaffa barn för att man är fin som gravid, man ska ju ha tid att ta hand om barnen också.

suck och gnäll över att jag sagt att jag inte vill knulla.

-Jag håller ju precis på att somna, det är så mysigt när du bara håller om mig.
Du smeker min feta mage, låren, letar neråt.
- men du kommer väl inte ge upp, som vanligt. jag får ju inte säga nej. (tänker på den gången du sa att jag inte har rätt att säga nej,...jag vill ju ALDRIG... jag kunde ju lika gärna vara gift med en 75-årig gubbe, så skulle vårat sexbehov vara lika.... osv....)

- Du säger vad säger du? vad elak du är mot mig
Jag tänker - du kan omöjligt förstå hur elak du är mot mig så ofta.
Jag säger - Du sa ju det förut.

Vi somnar.

I morse
Du säger -Vad snabbt du klädde på dig, jag får ju aldirg se dig naken nuförtiden.
Jag tolkar-Klaga och gnäll igen...
Jag säger - Nu tjatar du, det blir inte lättare av det
Du säger - nej, jag förstår att du tycker det är jobbigt eftersom du aldrig ha sex med mig
Jag säger -Jo, iförrgårkväll.
Du säher - I förra veckan
Jag säger -i förrgårkväll. Vi har ju haft sex i genomsnitt var tredjedag nu sen vår kris förra året.
Du säger -nej
Jag säger -Jo, då kanske du inte uppfattar det för att av din tid är det 80% av tiden du tänker på sex för mig är det 20%, jag har lite annat att tänka på.
Du säger- Vad tänker du på då?
Jag tolkar- du tror eller vill tro eller fiskar efter att jag är otrogen, efetrsom man tror om andra så som man beter sig själv.
Jag säger -Mycket barn, hem, och att få allt att funka i vardagsrutinerna. Det är det

Känner mig störd, irriterad, oförstådd.

Du kommer in i köket, lägger armarna om mig och säger med ett leende och försök till mysig röst
- Man skulle nästan kuna tro att du blir knullad av nån annan, så lite som du vill med mig.
Jag säger- men snälla, du, själklart inte, sluta nu, jag kommer bara bli mindre intresserad om du håller på så här.

jag tänker är detta ett försök att visa att han vill ha mig och inte exälskarinnan. Eller är de på gång igen? Jag tror ju inte på att de inte hörs mer. Varför skulle du annars vara så hemlig med mail, dator och telefon. Varför skulel du annars ljuga om att oplinget i mobilen, var när den sökte efter nya mail en gång i timmen... men samma signla kom några minuter senare igen.. och j, då fick jag sms, från kompuisen,d et rä samma signal. varför förtsätta ljuga, du gör det bra, du har det i dig, det är en vana, för dig, du har lurat mig många många gånger, men jag vill inte bli lurad mer. Jag vill ha sanningen. jag har gett dig en stor fet chans till. fast du inte är värd det. och kanske inte ens för att jag vill det, utan för att jag känner mig tvingad till det, för familjen ,eller barnen , eller för att jag inte orkar ta fighten , kanske.

Du har sagt att du vill bättra dig... och då menar du inte otroheten, du menar du med respekten mot mig, behandlandet av mig, dina aggressioner, och iutbrott, dina sarkastiska kommentarer. jag tro kanske att du vill, eller var de bara ett försök till att hålla ihop för att älskarinnan inte kunde lämna sin familj för dig? Du är bättre ibland, försöker ibland, men då känner jag anklagelserna dugga tätt mot mig istället, för att jag inte kan eller orkar ge av mig själv och vara kärleksfull mot dig, och kåt och glad och tacksam....

För jag ger av mig själv, när jag är glad, eller kåt eller kärleksfull... jag kan inte bara klistra på en mask. Och det är så förbannat svårt att ge av sig själv, när jag inet vet vad du ger mig- är det du, i ditt innersta, det liv du delar med mig, eller är det du, den falska, arga, lögnaren och otrogna, som tycker du har rätt till att bli bekräftad av en annan kvinna, bara för att jag inte kan ge?

Nästa år, efter semestern med barnen, då ska jag ta reda på sanningen igen, och då måste jag vara sann mot mig själv. Inte äta mer skit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar