brevet jag inte vågar skicka

Det är inte ok att skicka små kärleksmeddelande vare sig via mail/sms eller appar. Det är inte ok att ha telefonkontakt.
Det är inte ok att ni träffas med hemliga träffar. Det är inte ok att ni vill vara med varandra, när ni är gifta och bor ihop och har en relation med era respektive äkta makar.
Vill ni ha varandra så måste ni ta ett beslut, en gång för alla. Då är det hejdå till att ha familjen hos sig hela tiden, då blir det nån varannanveckas lösning och ni kan träffas på lediga stunder/helger och pendla fram och tillbaka till varandra.
Du kanske tycker det är ok, när ingen vet, så skadas ingen? Men tror du inte att det märks? Är ni så bra lögnare, falska människor att ni kan dölja allt som pågått/pågår. Tror ni inte att era respektive och barnen lider av den splittrade närvaron. Vill du vara en sådan människa?

Mina barn och jag har lidit väldigt mycket sedan detta uppdagade sig förra året. Vi har sedan tidigare problem med en ganska aggresiv hetlig, ofta oempatisk och egocentrisk pappa/man. När han tänker mer på sig själv och sina känslor före alla andra blir han värre. Han tappar greppet om vad som är ok beteende.
Barnen har fått uppleva några hemska tillfällen och nätter då jag var tvungen att konfrontera honom om er relation.
Vår dotter mådde väldigt dåligt och ventilerade det i skolan, vilket ställde till problem för oss. Skolpsykologen, rektorn osv kallade in oss och tyckte att vi behövde hjälp.
Kanske var det ändå ett uppvaknande för honom, då han försöker bättra sig på den fronten nu. Vara lite snällare mot barnen, försöka att inte bråka inför barnen, att inte dra upp dem mitt i natten för att skrika och tala om för dem att de ska minsann veta vilken psykopat till mamma de har som tror att pappa knullar en annan. Vet du om att säger så till barnen? Det är därför jag velat lämna honom. Men en som lovar bättra sig och tigger och ber om att få en andra chans och som är pappa till ens barn, låter man nog lätt få några försök till. Och han har blivit bättre, men det håller inte alltid. Jag har vädjat att vi ska söka hjälp.

Jag går och får hjälp för min del och dotterns del, men jag kan inte tvinga någon som inte vill/vågar. Nu på sista tiden, har han börjat öppna sig mer och kanske snart är redo at ta itu med sina agressivitetsproblem. Jag hoppas. Och vill nu inte att du kommer in i vårt liv igen och stör,
eller ta honom som han är, men hela honom, då vill vi inte ha slattarna kvar att dela på i familjen!

Jag trodde också att jag skulle kunna förlåta honom för det lilla snedsteget… ”ett fuck-up” som han kallade det som hände mellan honom och dig.
Men jag vet ju att det fortgår, det tar inte slut, det är inte så att du inte ”finns längre” som han säger.

Jag vet att han bett dig ta ett beslut, jag tror att ni gjorde det, men ändå fortsätter det. Jag vet inte vem, av er som är svagast och behöver denna bekräftelse att inte bara kunna släppa det. Tänk på familjerna runt omkring er. Tänk på era egna samveten och liv. Ska det fortsätta så här?
Det är inte ok. Tror du din man skulle tycka det var ok? och era barn?
När jag sagt att jag inte tror att ni är helt slut och jag frågat om jag kan ringa dig och fråga, får jag veta att det visst går bra. Men samtidigt tror jag att du fått intrycket av att det är mer slut mellan oss än vad du fått höra. Det är lögner åt båda håll. En gång lögnare och otrogen – alltid sådan?

Hade ni skött det snyggt från början hade ni varit ärliga mot er själva och de runt omkring er. Antingen säger man, nej, detta går inte för vi vill inte ge upp våra familjer eller så säger man, vi försöker fixa det för vi vill vara med varandra. Med alla dessa lögner och svek och smusslande är inte ok.
Klarar du inte av ett avslut? Kan du inte lämna oss ifred? Inte – nä, men var ärlig då, mot din man, mot min man, mot mig.

Snälla, ta ett beslut och låt oss få lugn att bearbeta vad som sedan behövs.

du säger - jag tolkar

Du frågar - Hur mycket väger du nu?
Jag tolkar -
1. du tycker jag är tjockare
2. du vill jämföra med någon annan

Jag håller precis på att sjunka in i sömnen. Han håller om mig. Vill känna mig trygg, lung, omhändertagen, är så trött, trött på anklagelser, tjafs, bråk, höjda röster, kränkningar
trött på projektledning i hemmet, trött på att inte hinna ge mer tid till mina barn, att alltid prioriteradet som han tycker är viktigast, trött på att inte få sova så många timmar i streck varje natt, trött på att vara småförkyld, hängig, fet och orkeslös.

Du frågar - Hur ska jag kunna få dig att vilja skaffa 2 barn till?
Jag tolkar - jag tänker skaffa barn med min älskarinna, om inte du vill.
Jag svarar - du vet att jag inte vill och kan det när vi har det så här, dessutom tycker jag det är så bra med de två barn vi har. Vi hinner ju knappt med dem.

Du säger - Vaddå, har det såhär?
Jag svarar - att vi har dålig kommunikation, bråkar och inte har den tid och kraft att lägga på barnen som vi borde.

Du säger - Våra barn har världens bästa liv, de ska ju få åka på semester snart.
Jag tycker bara att du är så fin och sexig när du är gravid.
Jag svarar -Man kan ju inte skaffa barn för att man är fin som gravid, man ska ju ha tid att ta hand om barnen också.

suck och gnäll över att jag sagt att jag inte vill knulla.

-Jag håller ju precis på att somna, det är så mysigt när du bara håller om mig.
Du smeker min feta mage, låren, letar neråt.
- men du kommer väl inte ge upp, som vanligt. jag får ju inte säga nej. (tänker på den gången du sa att jag inte har rätt att säga nej,...jag vill ju ALDRIG... jag kunde ju lika gärna vara gift med en 75-årig gubbe, så skulle vårat sexbehov vara lika.... osv....)

- Du säger vad säger du? vad elak du är mot mig
Jag tänker - du kan omöjligt förstå hur elak du är mot mig så ofta.
Jag säger - Du sa ju det förut.

Vi somnar.

I morse
Du säger -Vad snabbt du klädde på dig, jag får ju aldirg se dig naken nuförtiden.
Jag tolkar-Klaga och gnäll igen...
Jag säger - Nu tjatar du, det blir inte lättare av det
Du säger - nej, jag förstår att du tycker det är jobbigt eftersom du aldrig ha sex med mig
Jag säger -Jo, iförrgårkväll.
Du säher - I förra veckan
Jag säger -i förrgårkväll. Vi har ju haft sex i genomsnitt var tredjedag nu sen vår kris förra året.
Du säger -nej
Jag säger -Jo, då kanske du inte uppfattar det för att av din tid är det 80% av tiden du tänker på sex för mig är det 20%, jag har lite annat att tänka på.
Du säger- Vad tänker du på då?
Jag tolkar- du tror eller vill tro eller fiskar efter att jag är otrogen, efetrsom man tror om andra så som man beter sig själv.
Jag säger -Mycket barn, hem, och att få allt att funka i vardagsrutinerna. Det är det

Känner mig störd, irriterad, oförstådd.

Du kommer in i köket, lägger armarna om mig och säger med ett leende och försök till mysig röst
- Man skulle nästan kuna tro att du blir knullad av nån annan, så lite som du vill med mig.
Jag säger- men snälla, du, själklart inte, sluta nu, jag kommer bara bli mindre intresserad om du håller på så här.

jag tänker är detta ett försök att visa att han vill ha mig och inte exälskarinnan. Eller är de på gång igen? Jag tror ju inte på att de inte hörs mer. Varför skulle du annars vara så hemlig med mail, dator och telefon. Varför skulel du annars ljuga om att oplinget i mobilen, var när den sökte efter nya mail en gång i timmen... men samma signla kom några minuter senare igen.. och j, då fick jag sms, från kompuisen,d et rä samma signal. varför förtsätta ljuga, du gör det bra, du har det i dig, det är en vana, för dig, du har lurat mig många många gånger, men jag vill inte bli lurad mer. Jag vill ha sanningen. jag har gett dig en stor fet chans till. fast du inte är värd det. och kanske inte ens för att jag vill det, utan för att jag känner mig tvingad till det, för familjen ,eller barnen , eller för att jag inte orkar ta fighten , kanske.

Du har sagt att du vill bättra dig... och då menar du inte otroheten, du menar du med respekten mot mig, behandlandet av mig, dina aggressioner, och iutbrott, dina sarkastiska kommentarer. jag tro kanske att du vill, eller var de bara ett försök till att hålla ihop för att älskarinnan inte kunde lämna sin familj för dig? Du är bättre ibland, försöker ibland, men då känner jag anklagelserna dugga tätt mot mig istället, för att jag inte kan eller orkar ge av mig själv och vara kärleksfull mot dig, och kåt och glad och tacksam....

För jag ger av mig själv, när jag är glad, eller kåt eller kärleksfull... jag kan inte bara klistra på en mask. Och det är så förbannat svårt att ge av sig själv, när jag inet vet vad du ger mig- är det du, i ditt innersta, det liv du delar med mig, eller är det du, den falska, arga, lögnaren och otrogna, som tycker du har rätt till att bli bekräftad av en annan kvinna, bara för att jag inte kan ge?

Nästa år, efter semestern med barnen, då ska jag ta reda på sanningen igen, och då måste jag vara sann mot mig själv. Inte äta mer skit.

Då - Nu

Det är inte som det var då.

Jag är inte som då

Min handväska är blå, inte karamell-röd

Jag har några fler rynkor i ansiktet, uppkomna av förståelse och en ödmjukhet för vad livet överraskande kan visa en. Starka känslor av förlust och sorg,

Jag har också fler sår, i hjärtat av svek, lögner och ofattbart lidande över att inte ensam kunna orka avgöra livsavgörande beslut för små oskyldiga människors liv. En del sår har läkt, ärren vittnar om insikten av att handla såsom jag önskat bli behandlad själv.

Det är inte som då, allt är förändrat, och ändå inget nytt. Samma dödläge som då.
En sorg över bristande lust till skapande i glädje, spirituell kreativitet som flödar, känslor som lever.

Jag är inte som då, ändå upptäcker jag en önskan om att hitta tillbaka litegrann, få bara en liten bit av den upprymdhet som en själsfrände kan ge.

Jag saknar dig.

husfridsknull

Mia Skäringer, (min nya förebild inom kärlek och relationer, talar om husfridsknull. Nu när hon hitatt sin äkta kärlek, är det slut på dem... Det lät så bra.. Att bejaka sin egen kåthet!
...men ibland är det himla bra med husfridsknull, för oss som int lever i äkta kärlek.
Jag kan hitta min kåtjet och bejaka den ibland, men om jag ska göra det hela tiden, blir det aldrig nåt, för min kåthekt ska bejakas, då vill inte han, så ska han sbejekas, då vill inte jag, och så blitr det tjafrs, och den ena vill ha på sitt sätt och den andra vill ah bekräftlese på at vara otyckt. Så igåt fick jag ge med mig igen och ja, vi slapp somna osams.
Hoppas det blri bra inför helgen, när jag ska (trots min sjukligt svartsjuka äkta man) åka på en helgresa med tjejkompisar.
Hoppas han kan lägga svartsjukan och kontrolbehovet åt sidan och ägna sig åt barnen och njuta va tiden han får med dem iställe för tat ttycka att jag smiter.
Jag är också värd att få lite egen tid. och dte är inte jag som betett mig lögnaktigt och illa.
Så oroa dig inte för mig, mannen. Oroa dig för dig själv!
Om vi skulel dela på oss, som du så ofta säge ri bråk, hur skuklel du hantera det då, skulle du klara av att ha barnen en vecka i sträck, eller en sen helg.
Du säger att du älskar dem, lägg då ditt eget ego åt sidan en stund och visa barnen att du älskar dem.

tic-tac

Detta är om nuläget. Hur jag ska ta mig vidare och framåt.

tic-tac
tiden som går

tic-tac
livet löper på

tic-tac
passerar revy

Jag vill leva,
nu, på riktigt.

För...

Detta är om det största sveket. det är inte om handlingen, det är om lögnerna och att jag på något sätt övertalats att acceptera och leva med det... och lögnerna fortsätter, ska ni veta...

Förnärmad Förbrukad Förkastad Förlegad
Förlöjligad Förlorad Förkrossad Försvunnen
Förlåt?

Nu kan jag börja tala igen

Har börjat kunna skriva (tala till mig själv) igen. Jag hoppades att bloggen skulel hjälpa ig me ddet. Sist jag skrev var i slutet av en relation och jag har inte kunnat tala sen dess.

Rösten tystnade av smärtan
saknaden gav inga bilder av drömmar
inga vägar visade sig
inga steg kunde vandras.
Orden försvann av sorgen
att sätta lock på känslorna för att härda ut.
Kroppen flöt med på vågen
men var fanns mitt jag?
Det blev så tyst.