Då - Nu

Det är inte som det var då.

Jag är inte som då

Min handväska är blå, inte karamell-röd

Jag har några fler rynkor i ansiktet, uppkomna av förståelse och en ödmjukhet för vad livet överraskande kan visa en. Starka känslor av förlust och sorg,

Jag har också fler sår, i hjärtat av svek, lögner och ofattbart lidande över att inte ensam kunna orka avgöra livsavgörande beslut för små oskyldiga människors liv. En del sår har läkt, ärren vittnar om insikten av att handla såsom jag önskat bli behandlad själv.

Det är inte som då, allt är förändrat, och ändå inget nytt. Samma dödläge som då.
En sorg över bristande lust till skapande i glädje, spirituell kreativitet som flödar, känslor som lever.

Jag är inte som då, ändå upptäcker jag en önskan om att hitta tillbaka litegrann, få bara en liten bit av den upprymdhet som en själsfrände kan ge.

Jag saknar dig.