husfridsknull

Mia Skäringer, (min nya förebild inom kärlek och relationer, talar om husfridsknull. Nu när hon hitatt sin äkta kärlek, är det slut på dem... Det lät så bra.. Att bejaka sin egen kåthet!
...men ibland är det himla bra med husfridsknull, för oss som int lever i äkta kärlek.
Jag kan hitta min kåtjet och bejaka den ibland, men om jag ska göra det hela tiden, blir det aldrig nåt, för min kåthekt ska bejakas, då vill inte han, så ska han sbejekas, då vill inte jag, och så blitr det tjafrs, och den ena vill ha på sitt sätt och den andra vill ah bekräftlese på at vara otyckt. Så igåt fick jag ge med mig igen och ja, vi slapp somna osams.
Hoppas det blri bra inför helgen, när jag ska (trots min sjukligt svartsjuka äkta man) åka på en helgresa med tjejkompisar.
Hoppas han kan lägga svartsjukan och kontrolbehovet åt sidan och ägna sig åt barnen och njuta va tiden han får med dem iställe för tat ttycka att jag smiter.
Jag är också värd att få lite egen tid. och dte är inte jag som betett mig lögnaktigt och illa.
Så oroa dig inte för mig, mannen. Oroa dig för dig själv!
Om vi skulel dela på oss, som du så ofta säge ri bråk, hur skuklel du hantera det då, skulle du klara av att ha barnen en vecka i sträck, eller en sen helg.
Du säger att du älskar dem, lägg då ditt eget ego åt sidan en stund och visa barnen att du älskar dem.

tic-tac

Detta är om nuläget. Hur jag ska ta mig vidare och framåt.

tic-tac
tiden som går

tic-tac
livet löper på

tic-tac
passerar revy

Jag vill leva,
nu, på riktigt.

För...

Detta är om det största sveket. det är inte om handlingen, det är om lögnerna och att jag på något sätt övertalats att acceptera och leva med det... och lögnerna fortsätter, ska ni veta...

Förnärmad Förbrukad Förkastad Förlegad
Förlöjligad Förlorad Förkrossad Försvunnen
Förlåt?

Nu kan jag börja tala igen

Har börjat kunna skriva (tala till mig själv) igen. Jag hoppades att bloggen skulel hjälpa ig me ddet. Sist jag skrev var i slutet av en relation och jag har inte kunnat tala sen dess.

Rösten tystnade av smärtan
saknaden gav inga bilder av drömmar
inga vägar visade sig
inga steg kunde vandras.
Orden försvann av sorgen
att sätta lock på känslorna för att härda ut.
Kroppen flöt med på vågen
men var fanns mitt jag?
Det blev så tyst.